tisdag 13 december 2011

Another tribute to Per Morberg

Morberg! Jag och Maran du vet (hon jag berättade om när vi sist sågs), älskar verkligen det du gör och tycker du är så himla cool! Det vet du säkert redan. Dock vill vi ha det sagt ännu en gång. Denna gång med en video till din ära. Se på den och njut av din glans. Varsågod och tack!



/ Maran och Nelson


torsdag 1 december 2011

Nästan kloka tankar från en arbetare

Efter en tids jobb har jag gjort slutsatsen att jag verkligen inte har världens roligaste jobb (brevbärare för er som inte visste). För att inte tristessen skall slita mig sönder och samman måste jag hitta sätt att roa mig själv på. Så nu skall ni få min topp tre på mina bästa sätt göra min arbetsdag genomförbar.

Nr. 3 Göra akrobatiska konster nedför trapporna. Här är det bara att låta fantasin flöda som ett vattenfall. Några exempel kan vara att använda sig av olika gångstilar, köra utan fötter eller bara storma ner för trappan som en vettvilling. Som sagt det är bara att låta fantasin skena i väg. Ett trick som jag dock inte gör är att åka på räcket, för jag vet vad konsekvenserna kan bli och de är inte gemytliga.    

Nr. 2 Dansa i hissen. En odödlig klassiker. Med musiken konstant flödande i mina öron måste man ibland ge uttryck för glädjen den sprider och då passar inget bättre än att göra några moves i hissen. Man är själv, har en liten spegel, lagom yta för ett kort men intensivt enmansdisco alltså är förutsättningarna perfekta. En liten varning måste jag dock utdela här, stå inte kvar och dansa när hissen har stannat bara för det är gött. För då finns risken att någon på bottenvåningen kallar till sig hissen och så får man åka ner hela vägen igen.

Nr. 1 Smygfisa i spliten! (För er som inte hänger med i brevbärar tugget så är spliten det första sorteringssteget. Kort och gott man är några stycken som slänger post i backar)
Den härliga lilla adrenalin kicken man får precis efter att helt ljudlöst gett ifrån sig de förbjudna gaserna är oslagbar. Jag går på helspänn och undrar om det kommer att spridas en rofylld odör i rummet. Jag väntar med skräck på att någon skall göra en antydning på den otrevliga doft som från ingenstans har börjat fylla rummet och fattar att det är jag som förpestar luften. Jag måste bara högt och tydligt understryka att det aldrig är någon som har sagt något, jag har aldrig gjort några ljud ifrån mig och min uppfattning är att ca 90% av mina utsläpp är helt doft fria. Men någon gång har kanske mina högst personliga gaser gett ifrån sig dofter som kan ha uppfattats som negativa. Och trots att ingen har sagt något om saken tror jag ändå att jag har vart huvudmisstänkt ändå. Varför? Jo, för största delen av min tid som brevbärare har jag haft en robust mustasch som pga dess form och utseende som förmodligen gett denna bild; ”Han sitter säkert hemma i kalsonger och småfiser i en skinnfåtölj samtidigt som han käkar tonfisk” Har man en mustasch som säger detta är det svårt att skylla ifrån sig när odörerna kommer smygande (Nu har den dock åkt av. Tillslut tröttnar man på tonfiskmustasch men den kommer säkert tillbaka i framtiden). Dock har jag börjat trappa ner på smygfisandet då det nästan blev som en drog för mig, skall jag vara ärlig har jag nästan slutat helt. Nu tänker ni kanske att jag bara säger så för att komma ifrån detta med lite heder i behåll och till er kan jag bara säga de klassiska orden:
- Fem myror är fler än fyra elefanter och hör sen.

PS. Till alla män som läser detta! Nu är det dags att låta vikingen synas på utsidan och inte bara på insidan. Det är nämligen dags för decemberskägget! Så låt skägget frodas och fröjdas månaden ut. 

torsdag 24 november 2011

Höstmys med te och scones...åh va mysigt!

För några kvällar sedan var alla i kollektivet Boendet hemma samtidigt för en gångs skull. Då bestämde vi oss för att baka lite scones och ha ett mysigt höstsamkväm. JD fick på sin lott att baka alla scones och vi andra satt i soffan och såg på under tiden. Efter ett tag började JD bli klar och vi ställde fram allt som behövdes. För att mysigheten skulle vara fullkomlig drack de som inte hatar te, te. De andra drack nog mjölk har jag för mig (bland andra jag Nelson, eftersom det töntigaste som finns är te!). Det vore ju heller inte en ultimat höstmyskväll utan levande ljus, så det tände vi (det finns bildbevis på det). 
Valen höll som vanligt låda med någon berättelse som ingen skrattade åt. Dessutom snodde han Strindbergs sjömanshatt och klädde upp sig i kostym av någon outgrundlig anledning. Han ville nog bara vara finklädd.
Maran tvingade han att hålla i koftan under tiden han klädde på sig, som jag minns på rak arm.
Här är några bilder som visar vårt höstmys och kvällen då Valen domderade.












Utan att skämmas det minsta över sitt tidigare beteende, visar Valen leende och stolt upp sin klädsel.




Här är bildbeviset på att vi hade levande ljus.





Tack för mig. Hälsningar:
                             Nelson alltså...

söndag 20 november 2011

These I forgot

Statyn Joakim

Manges parfym

JOnnyBoy och Krolos


Mange går med koffekobben som han brukar

Nelson kan säga alla favoritsaker förutom bär

Fem sjättedelar av Boendet åkte till Mariannelund på återträff på Mariannelunds folkhögskola. Där träffade vi gamla och nya elever och mös ihop. Fast eftersom Mel på kontoret hade varit så snäll och fixat så att JD, Maran och Nelson fick bo i de otroligt fina gästrummen ovanför expeditionen istället för på vandrarhemmet, ville vi utnyttja förmånerna till max. Vi hade tv och ett mycket trevligt och ljust vardagsrum. Med andra ord kunde vi inte motstå frestelsen att se Idol på fredagskvällen, medan alla de andra som kommit till återträffen hetsumgicks i byggnaden bredvid.

Det var även guld att vi kunde spana in i matsalen, en träffpunkt på skolan, från fönstret i Nelsons rum. Då kunde man se om det var folk som befann sig där så man inte gick dit i onödan om man ville umgås.



 Efter Idol hade vi ändå lovat att gå på ett anordnat disco med house-musik, så det gjorde vi.  I alla fall när klockan slog 11:11 den 11/11-11 (vilket egentligen var 23:11, men vi pretendade att vara amerikaner ett tag). För övrigt var det mest nya Marre-elever som dansade. Ett undantag till ägde rum: Alla vi gamla elever bestämde oss för att göra någon häftig entré ut på dansgolvet. Det fick bli att Maran agerade en död Boromir och blev buren ut på dansgolvet av några starka kvinnor och män, med en vikingakniv som hon höll över sitt bröst. Det finns tyvärr ingen bild på detta, men bilden nedan visar stunden innan vi kom på detta spex.




På lördagskvällen kände vi i Boendet ett behov av att umgås bara vi. Så vi hängde i det fina vardagsrummet och lyssnade på när Strindberg beklagade sig över sitt hår igen. Vill ni läsa mer om Strindbergs käraste ägodel som börjar sina, finns en länk här nedan:




Samkväm i sittgrupp

   
                                                                                                                       

 De olika dagarnas alla outfits    
                                                                                                                             
              



Alla lärare på skolan är så kloka. Vi fick bl.a. chans att träffa och samtala med Greven (som egentligen heter Jonas Melin) om alla våra frågor och mysterier över livet m.m. som så många ggr förr. Det går inte att motstå att länka till denne kloke mans blogg:
(Mannen på bilden är Lars-uno Edén, en annan vis lärare)



 
Vi hade så roligt på hemvägen

onsdag 9 november 2011

Johan Falk : Operation Näktergal genom Marans mobilcam

Varje söndag har vi något vi kallar för "söndagkväll". Vilket innebär att man ser en lite halvläskig film och har samkväm. Maran pallar inte skrämmande saker men på sistone har vi sett igenom de inte allt för läskiga Johan Falk filmerna. Vi har nu precis sett den femte och också känd som den sämsta Johan Falk filmen. Något alla i Boendet inte håller med om då denna filmen handlar om Lasse Den Fantastiske. Namnet talar helt klart för sig själv. För er som inte sett filmen så ges en sammanfattning här:

Dick ger råd.

Vapenbröder.

Allas vår Dick.


Tvivla inte. Dick är här nu.

Jag är Mikael "Patrik" Tornving i Johan Falk. Han är verkligen bäst. Valen är Sofie. Ingen är Johan.

Här tar de Frank till fånga.

Lasse får reda på att Pokuta betyder försoning på polska. Bästa slutet ever.

Nelson är självklart Frank. Av den enkla anledningen att hon är sjukt lik.

JD är Göran, förhörspolisen. Han är inte med på någon bild för att han har en så patetiskt liten roll. JD väljer honom ändå för att han är cool.
Strindberg är Seth Rydell. Boven som nu längre inte är med då han hamnat i fängelse.

Sir GayLord är ingen för han tycker det är "töntigt" att vara någon.

Vi ses i marchallens skugga!
Maran