tisdag 13 december 2011

Another tribute to Per Morberg

Morberg! Jag och Maran du vet (hon jag berättade om när vi sist sågs), älskar verkligen det du gör och tycker du är så himla cool! Det vet du säkert redan. Dock vill vi ha det sagt ännu en gång. Denna gång med en video till din ära. Se på den och njut av din glans. Varsågod och tack!



/ Maran och Nelson


torsdag 1 december 2011

Nästan kloka tankar från en arbetare

Efter en tids jobb har jag gjort slutsatsen att jag verkligen inte har världens roligaste jobb (brevbärare för er som inte visste). För att inte tristessen skall slita mig sönder och samman måste jag hitta sätt att roa mig själv på. Så nu skall ni få min topp tre på mina bästa sätt göra min arbetsdag genomförbar.

Nr. 3 Göra akrobatiska konster nedför trapporna. Här är det bara att låta fantasin flöda som ett vattenfall. Några exempel kan vara att använda sig av olika gångstilar, köra utan fötter eller bara storma ner för trappan som en vettvilling. Som sagt det är bara att låta fantasin skena i väg. Ett trick som jag dock inte gör är att åka på räcket, för jag vet vad konsekvenserna kan bli och de är inte gemytliga.    

Nr. 2 Dansa i hissen. En odödlig klassiker. Med musiken konstant flödande i mina öron måste man ibland ge uttryck för glädjen den sprider och då passar inget bättre än att göra några moves i hissen. Man är själv, har en liten spegel, lagom yta för ett kort men intensivt enmansdisco alltså är förutsättningarna perfekta. En liten varning måste jag dock utdela här, stå inte kvar och dansa när hissen har stannat bara för det är gött. För då finns risken att någon på bottenvåningen kallar till sig hissen och så får man åka ner hela vägen igen.

Nr. 1 Smygfisa i spliten! (För er som inte hänger med i brevbärar tugget så är spliten det första sorteringssteget. Kort och gott man är några stycken som slänger post i backar)
Den härliga lilla adrenalin kicken man får precis efter att helt ljudlöst gett ifrån sig de förbjudna gaserna är oslagbar. Jag går på helspänn och undrar om det kommer att spridas en rofylld odör i rummet. Jag väntar med skräck på att någon skall göra en antydning på den otrevliga doft som från ingenstans har börjat fylla rummet och fattar att det är jag som förpestar luften. Jag måste bara högt och tydligt understryka att det aldrig är någon som har sagt något, jag har aldrig gjort några ljud ifrån mig och min uppfattning är att ca 90% av mina utsläpp är helt doft fria. Men någon gång har kanske mina högst personliga gaser gett ifrån sig dofter som kan ha uppfattats som negativa. Och trots att ingen har sagt något om saken tror jag ändå att jag har vart huvudmisstänkt ändå. Varför? Jo, för största delen av min tid som brevbärare har jag haft en robust mustasch som pga dess form och utseende som förmodligen gett denna bild; ”Han sitter säkert hemma i kalsonger och småfiser i en skinnfåtölj samtidigt som han käkar tonfisk” Har man en mustasch som säger detta är det svårt att skylla ifrån sig när odörerna kommer smygande (Nu har den dock åkt av. Tillslut tröttnar man på tonfiskmustasch men den kommer säkert tillbaka i framtiden). Dock har jag börjat trappa ner på smygfisandet då det nästan blev som en drog för mig, skall jag vara ärlig har jag nästan slutat helt. Nu tänker ni kanske att jag bara säger så för att komma ifrån detta med lite heder i behåll och till er kan jag bara säga de klassiska orden:
- Fem myror är fler än fyra elefanter och hör sen.

PS. Till alla män som läser detta! Nu är det dags att låta vikingen synas på utsidan och inte bara på insidan. Det är nämligen dags för decemberskägget! Så låt skägget frodas och fröjdas månaden ut.